Milos förlossning

Ja ska se om jag kommer ihåg nu då, det har gått fem veckor ju. :)

Den 29:e juli så var vi bjudna till Maria, Filip och Henrik och Maria hade hetsat om vi skulle komma och grilla eller om jag tänkt föda barn då. Det va lugnt sa jag, det e ju 2 veckor kvar ju.

 

Hur som haver vi åkte dit, åt god grillad mat, ungarna hetsade och lekte. Vid tjugo i nio kom vi hem, la Sam och laddade för ett avsnitt av Amazing Race, trötta som vi var. Jag går på muggen och kissar, reser mig upp och det bara rinner ur efter benen. Fan tänker jag, jag e ju trött och vill verkligen inte åka in på kvällen.

-Mattias, ropar jag, vattnet har gått!!

-Va, har det??

-Japp, kan du ringa BB så ringer jag mamma?

 

Klockan e prick nio.

Sagt och gjort, vi ringer BB och mamma, rafsar ihop våra grejer och åker in.

 

Visst e det vattnet som gått, inga värkar eller öppen nått (kollade dom inte). Bad att få stanna kvar, barnmorskan tyckte jag skulle åka hem och vila. Jag ville inte eftersom jag va rädd för att det skulle vara fullt när vi skulle in igen, dom lovade dock att hålla en plats, jag gick motvilligt med på att åka hem då barnmorskan kommer in och säger att jag ska ingenstans, hon hade tydligen inte klart för sig att jag var omföderska.

 

Vi går ner för att hämta våra grejer ibilen men bestämmer oss för att ta en promenad runt om sjukhuset, ville att det skulle komma igång. Men usch vad trött jag kände mig. Var väl ute en timma och gick, stötte på Mattias chef och stod och snackade en stund med honom.

 

Kom väl tillbaka vid kvart i tolv, la lig tillrätta för att vila, var tvungen och vända på mig och ställde mig, la mig igen och då började värkarna.

-Har du värkar, Säger Mattias?

-Japp, säger jag och andas vidare.

 

Ringer på klockan och berättar som det e. KOmmer inte ihåg efter hur lång tid men bad dom relativt snabbt sätta på lustgasen. Värkarna blev tätare och längre hela tiden, det var likadant med Sam. Man han liksom knappt slappna av innan det var dax för nästa, dom var värre denna gång tykcte jag- visste ju liksom att jag måste genom detta för att få bebis. Med Sam då hade man ju liksom ingen aning om vad som väntade mig.

 

Mitt mantra genom denna förlossning var:

-Ni får snitta mig jag orkar inte!! Shit jag var helt slut och ont som fan gjorde det.

Mattias kunde inte heller göra nått, massage av ryggslutet gjorde bara det värre- med Sam så var just det som gjorde underverk, han satt i stället i sackosäcke åt kexchoklad och facebookade om förlossningen. ;P.

 

Vid tre snåret kom dom in och kollade hur mycket jag var öppen.

-3,5cm.

-3,5cm skrek jag, då vill jag fan ha Epidural!!!!

-Jag misstänkte det sa barnmorskan.

 

Dom satt dropp och förberedde mig. Fick i efterhand veta att jag egentligen bara var öppen 1 cm.

Narkostanten kom och jag sa till henne att EDA is the shit, allt var the shit. Hon fattade ingenting av mitt svammel. ;P

EDA:n var grym den tog kan jag säga, tog bort det onda, bara själva trycket nedåt var kvar med det var ok.

 

Fick väl vila ca 2 timmar vilket gjorde underverk!!!

Vid en sisådär kvart över sex på morgonen så kom barnmorskan in och slog sig ner i stolen och sa att hon var trött, lyllos dig du går ju hem vid sju.

-Just det du e öppen 10 cm nu, ska vi avsluta detta innan jag går?

-Om du lovar att det inte tar mer än en kvart!?

-Närå sa hon.

 

Var rädd att dom skulle ta bort lustgasen under krystningarna men den fick jag ha kvar, vet dock ej om den var på .

15-20 min krystade jag efter dom satt igång droppet, var liksom med under krystningarna, kände som att sitta på muggen. :) Hur coolt som helst. Dom frågade även denna gång om jag ville känna huvudet?

-Nej för fan!! Satsade järnet då jag visste att bara huvudet var ute så e det ju klart, kroppen glider ju bara ut.

 

06.45 kom han ut, våran lilla älskade kille Milo som han ska heta!!

3145 gram och 48 cm lång och alldeles perfekt!

 

Återhämtade mig mycket snabbare denna gång, var hur pigg som helst efteråt medans Mattias och Milo däckade. Undrar vem som fött barn egentligen? ;)

 

Kunde inte kissa efteråt denna gången heller, dom fick tappa mig igen 1,2 liter vart det!

Behövde inte sitta på taggtråd efteråt och bajsningen kom igång direkt. :)

 

Slutet gått allting gått!!

Kommentarer
Postat av: åsa

Vad härligt att få läsa om förlossningen, synd att man inte var med;) Har alltid velat det! Men det kanske kan bli nästa gång????

Kram

2009-09-06 @ 14:37:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0