Affektanfall
Igår va det dax igen för oss att åka in med Milo.
M hittade honom avtuppad i vardagsrummet. Han hade (tror vi) trillat och slagit sig och svimmat. Trodde först han satt i halsen så vi dunkade i ryggen och så vaknade han till liv men tuppade av igen. Men sen vaknade han till.
Tydligen e det så att när vissa börjar skrika som bara den när de får ont så andas dom ut men "glömmer" andas in, det blir då lite syrebrist och kroppen reagerar med att svimma för att lugna ner sig. Inget farligt men fy fan vad läskigt det e, det ser ut som han kolar helt enkelt.
Det har minst sagt tagit på en detta, helt slut liksom. Men nu vet man liksom vad det e i alla fall. :))
Du ger din mor gråa hår! ;P
Puss på dig
M hittade honom avtuppad i vardagsrummet. Han hade (tror vi) trillat och slagit sig och svimmat. Trodde först han satt i halsen så vi dunkade i ryggen och så vaknade han till liv men tuppade av igen. Men sen vaknade han till.
Tydligen e det så att när vissa börjar skrika som bara den när de får ont så andas dom ut men "glömmer" andas in, det blir då lite syrebrist och kroppen reagerar med att svimma för att lugna ner sig. Inget farligt men fy fan vad läskigt det e, det ser ut som han kolar helt enkelt.
Det har minst sagt tagit på en detta, helt slut liksom. Men nu vet man liksom vad det e i alla fall. :))
Du ger din mor gråa hår! ;P
Puss på dig
Kommentarer
Trackback
